Japan kommer till VM med en tydlig stomme: stabil defensiv i Europa-sammanhang och kreativitet i offensiven. Takehiro Tomiyasu, Kō Itakura och Hiroki Itō bildar en fysisk backtrio med kontinuerlig klubbexponering i Ajax och Bayern Munich, vilket ger förbundskapten Hajime Moriyasu en spelartyp som klarar både hög press och uppbyggnad från backlinjen. Wataru Endo styr mittfältet med internationell erfarenhet och ger balans åt Ritsu Dōan och Takefusa Kubo, där Kubo är lagets största offensiva hot och Dōan den mest löpande länken mellan mitten och anfall.
På kanterna och i anfallet finns snabbhet och målsinne i form av Ayase Ueda och Daizen Maeda som kompletterar Kubos kreativitet; Ueda är Japans referensanfallare i straffområdet medan Maeda tillför djup och omställningskraft. Mellan målstolpar är Zion Suzuki ordinarievalet med starka landskampsmeriter.
Största svagheten är bristen på en fysisk mittbackskonkurrens om någon av de tre europeiska mittbackarna misslyckas, samt en åldrande periferi i form av Yūto Nagatomo som reser frågor om rotation på ytterbackspositionen. Prognos: Japan avancerar ur gruppspelet men stoppas i åttondelsfinal — lagdelarna räcker för avancemang men saknar spetsen för längre resa.